Reumatikervärlden skriver om studien jag bidragit till kring kost vid barnreumatism

Under några år har jag varit involverad i ett forskningsprojekt vid Akademiska sjukhuset i Uppsala som undersöker hur kost kan påverka barn med juvenil idiopatisk artrit (JIA). På uppdrag av sjukhuset och överläkare Lillemor Berntsson har jag tagit fram alla recept, kostplaner och det praktiska underlag som familjerna använt under studiens gång.

Jag har även träffat föräldrarna både vid uppstart och avslut, haft kontakt med Lillemor under åren och fått insikt i hur kosten fungerat i vardagen för barnen och deras familjer. Det har gett mig en konkret inblick i hur ett kostupplägg faktiskt landar i verkliga liv, bortom teorier... 

Studien startades 2017 och utgår från en kostmodell SCD (Specific Carbohydrate Diet). Den här kosten har tidigare studerats vid inflammatoriska tarmsjukdomar hos barn i USA. I den svenska studien har 21 barn och ungdomar med JIA genomfört kostförändringen under perioden 2017–2021.

Resultat som redovisas i Reumatikervärlden

I Reumatikervärlden redovisas resultat som visar förbättringar i både smärta och fysisk funktion hos deltagarna. Bland de barn som hade utvecklat ledinflammation när de gick in i studien blev alla utom ett barn av med inflammationen under studieperioden. Det som framkommer är att kosten har haft betydelse för sjukdomsaktiviteten hos de barn som deltog, med minskad smärta och minskad inflammation.

Varför studien och artikeln är intressant för alla med inflammatoriska symtom

• Studien har undersökt hur en kostintervention enligt SCD (Specific Carbohydrate Diet) påverkar barn med juvenil idiopatisk artrit (JIA), som är en inflammatorisk sjukdom.
• Barnen som deltog visade förbättringar i smärta och fysisk funktion.
• Hos de barn som hade ledinflammation vid studiens start försvann inflammationen hos alla utom ett barn under studieperioden.
• Resultaten visar att det har betydelse vad barn med reumatisk sjukdom äter.
• Kosten kopplades till minskad inflammation och minskad smärta hos deltagarna.
• Kostupplägget bestod av mat lagad från grunden utan halvfabrikat, snabbmat, socker, spannmål och processad mat.
• Kosten byggde på grönsaker, frukt, nötter, frön samt kött, fisk, ägg och skaldjur, med yoghurt och lagrad ost som tillåtna mejeriprodukter.

Vad gick kosten ut på

Kostupplägget i studien innebär att i princip all mat lagas från grunden. Halvfabrikat, snabbmat, socker, spannmål och processad mat utesluts. I stället bygger kosten på grönsaker, frukt, nötter, frön samt kött, fisk, ägg och skaldjur. Bland mejeriprodukter tillåts yoghurt och lagrad ost. De här principerna ligger nära hur jag själv arbetar med kost i min rådgivning: generellt antiinflammatorisk kost med fokus på råvaror, från-grunden-lagning och att minska mängden ultraprocessad mat och minimera socker. Men, det är ingen särskild tarm-bakterie-diet och det är absolut inte växtbaserad kost.

Det är också därför den här studien är relevant för mitt arbete i stort, inte bara i relation till barn med reumatisk sjukdom utan även för vuxna med olika former av inflammatorisk problematik.

Praktiska erfarenheter och sammanhang

I artikeln i Reumatikervärlden beskrivs också de praktiska utmaningarna med ett sådant kostupplägg. För barnen handlar det om att inte alltid kunna äta samma mat som andra i skolan eller på kalas. För föräldrarna innebär det ett omfattande arbete att laga all mat från grunden. Det är något jag tycker är synd; att trots att kostförändringarna gav så tydliga resultat hos barnen, så fokuserar Lillemor i inintervjun på att det är “jobbigt” att ändra matvanor snarare än på konsekvenserna av vad man kan göra själv för att påverka ”kronisk” sjukdom. Men det är ju bara en spegling av samhällets syn…

I samma nummer av Reumatikervärlden finns även en artikel som tar upp kostens roll vid reumatiska sjukdomar generellt. Den beskriver hur kostkvalitet hänger ihop med inflammationsnivåer och sjukdomsaktivitet, och hur mönster med mer fisk, fibrer, frukt och grönsaker kopplas till lägre nivåer av inflammationsmarkörer. Den artikeln sätter in barnstudien i ett större sammanhang kring kost och inflammation.

Mina insikter från att ha varit med och bidragit

Anledningen till att jag skriver om detta nu är att den här studien och artikeln synliggör ett arbete som jag redan har varit del av under flera år, och som också ligger till grund för hur jag arbetar med kostrådgivning i praktiken. För mig handlar det här inte om teoretiska resonemang, utan om ett konkret arbete med barn, familjer och vardagsnära kostupplägg i en klinisk kontext. 

Jag är alltså inte förvånad. Jag var heller inte spänd av förväntan när jag gick in i uppdraget 2017 ska jag säga... Jag visste ju att kosten skulle ha effekt. Jag har aldrig tvivlat på det, eftersom jag ser den typen av resultat i mitt arbete hela tiden. Men jag lärde mig andra saker under det här projektet...

Studien är liten och har haft begränsad finansiering. Den har genomförts med de resurser och ramar som finns i klinisk vardag (en ensam läkare driver projektet på vissa dagar parallelt med vanligt arbete). Samtidigt är det just detta som gör resultaten intressanta ur ett praktiskt perspektiv: kosten har testats i verkliga familjer, i verkliga livssituationer och under faktiska omständigheter, i direkt dialog mellan överläkare, dietister och mig.

De erfarenheter och upplevelser som dokumenterats räcker i sig inte för att leda till större genomslag. För att praxis och behandlingsrekommendationer ska förändras krävs större studier och upprepade resultat över tid.

Arbetet har också gett en tydlig inblick i hur trögrörligt det rådande systemet är och hur lång tid det tar innan förändringar får genomslag i klinisk praktik. Forskning om kost i relation till hälsa och sjukdom är komplex och tidskrävande. Det är svårt att ta fram entydiga resultat som är tillräckligt starka för att på egen hand påverka etablerad praxis kring behandlingsmetoder.

Källa:
Reumatikervärlden nr 1/2026 – artikel: ”Världsunikt studie: Kosten vid barnreumatism”.
Intervju och genomgång av studien med Lillemor Berntsson, överläkare och forskare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Studien har även tidigare uppmärksammats i Ekot, läs mer eller lyssna på hela inslaget…

Här är artikeln