Hur du identifierar känslomässigt ätande

Vi tar ofta till mat för att uppleva trygghet, tröst, för att bota stress eller som belöning. Att äta känslomässigt gör vi mer ofta än vi ofta kanske är medvetna om. Eftersom att känslomässigt ätande inte fixar våra känslomässiga problem långsiktigt så medför beteendet istället att vi mår sämre; det ursprungliga problemet blir kvar plus att vi nu känner skuld, skam och övermättnad.

Lär dig förstå mekanismerna bakom känslomässig hunger så att du kan bryta negativa vanor kring mat! Den här texten har jag plockat från kursen 21 dagar ren och läkande mat.

Vilka känslor äter du på? Identifiera problemet...

Efter att man tagit till mat som kompensation (tröstande, lugnande) för eller för att förstärka någon känsla (belöning), så är inte bara den ursprungliga känslomässiga problematiken kvar, utan vi känner ofta skuld för att vi ätit för mycket. Att lära sig att känna igen dina känslomässiga mat-triggers är det första steget för att bryta sig loss från mat-cravings eller till och med hetsätning, och ändra sina vanor.

De allra flesta har ätit känslomässigt utan att veta om det. Ett vanligt exempel är när vi har satt i oss en dessert, trots att vi egentligen är mätta. Vi har då haft svårt att antingen tacka nej av sociala skäl eller så har vi en ”hunger” efter den belönande känsla vi får av att äta sött. Eller så kanske vi är ”rädda” att bli utan. Det kan också vara att bara slippa känna sig utanför eller för att få bort en diffus obehagskänsla man har i kroppen innan man stoppar i sig något.

Emotionellt ätande innebär helt enkelt att man använder mat för att få sig själv att må bättre, att äta för att fylla känslomässiga behov, snarare än att fylla sin mage och nära sina celler.

Fler känslor som triggar ät-beteende

Vi använder ofta mat för att piggna till (istället för att vila eller sova ut), för att avhjälpa ensamhet (även när vi ingår i familjer och lever i förhållanden), av uttråkning eller slentrian. Eller också för att fira och belöna.När vår primära emotionella strategi för att balansera oss själva känslomässigt är att gå till kylskåpet eller till en butik för att köpa något gott – när vi är upprörda, arga, ensamma, stressade, utmattade, eller uttråkade, så fastnar vi i en ohälsosam ond cirkel där de verkliga känslorna eller problemen aldrig kommer upp till ytan.

Emotionell hunger kan inte fyllas med mat. Ätandet får oss att må bra för stunden, men de känslor som utlöste impulsen att äta finns kvar. Och vi mår ofta sämre än vad vi gjorde innan, på grund av de onödiga kalorier som vi konsumerade och den övermättnad och tröga mättnadskänsla vi upplever i kroppen.

Äter du känslomässigt? Svara på frågorna

• Äter du mer när du känner dig stressad?
• Äter du även när du inte är hungrig eller när du är mätt?
• Äter du för att må bättre (för att lugna och lugna dig själv när du är ledsen, arg, uttråkad, orolig, etc.)?
• Belönar du dig själv med mat?
• Äter du oftast tills du är proppmätt/övermätt?
• Gör mat att du känner dig trygg? Känns det som att mat är din vän?
• Känner du dig maktlös eller bortom kontroll vad gäller mat och ditt ätande?

Känner du skillnad mellan fysisk och emotionell hunger?

Innan vi tar oss ur cykeln av känslomässigt ätande, så måste vi oftast först lära oss att skilja mellan emotionell och fysisk hunger. Detta kan vara svårare än det låter, speciellt om vi regelbundet använder mat för att ta itu med känslor.

Emotionell hunger…

…kan vara enormt kraftfull, impulsen att äta leder till handlande alldeles för fort för att vi ska hinna avbryta och avleda. Vi upplever det helt enkelt som fysisk hunger. Men det finns ganska stora skillnader som vi hjälper oss identifiera fysisk från känslomässig hunger. Efter att vi identifierat skillnaderna så kan vi upptäcka att vi faktiskt ganska sällan tillåter oss att uppleva fysisk hunger och det mesta av den hunger vi känner under en dag är emotionell (!)

Ett tecken på emotionell hunger är att den kommer plötsligt. Det slår till på ett ögonblick och känns överväldigande och känns väldigt brådskande. Fysisk hunger, å andra sidan, kommer mer gradvis. Verklig lust att äta (fysisk hunger) känns faktiskt inte alls så jobbigt och kräver oftast inte omedelbar tillfredsställelse (såvida du inte har ätit på väldigt lång tid).

Emotionell hunger är också väldigt specifik i sina önskemål och vad den längtar efter. Det är nästa alltid väldigt energirik mat (sockerrik/kolhydratsrik och/eller fettrik). När vi å andra sidan är fysiskt hungriga så är vi hungriga på det mesta och även hälsosamma rätter och grönsaker låter tilltalande. När vi har emotionell hunger känner att vi behöver en macka, choklad, kaffe, pizza, glass och ingenting annat kommer att hjälpa!

Emotionell hunger leder ofta till att vi äter utan kontroll. Innan vi vet ordet av så har vi ätit en hel påse chips eller två portioner glass istället för en – och vi hann oftast inte njuta av det för att det gick för fort. När vi istället äter som svar på fysisk hunger, är vi oftast mer medvetna om vad vi gör. Vår emotionella hunger är inte heller nöjd när vi är mätta! Vi kan vilja äta mer och mer och fortsätta äta tills att vi har en obehaglig känsla i magen och kroppen.

Fysisk hunger…

…känns i magen, den känns som ett sug och en tomhet i magen, det kurrar och vi börjar se fram emot en tillfredsställande känsla av att åter igen fylla magsäcken. Emotionell hunger sitter inte i magen, eller i alla fall inte bara i magen. I stället för en kurrande mage, känner vi då vår hunger som ett sug, i magen, i hjärta och huvud, kanske som ett obehag i hela kroppen – och det värsta är att det känns som att vi inte kan få huvudet på andra tankar. Vi fokuserar också oftast på väldigt specifika smaker, konsistenser och upplevelser av att äta när hungern är emotionell.

Emotionell hunger leder oftast till ånger, skuld eller skam. När vi äter för att tillfredsställa fysisk hunger, behöver vi sannolikt inte att känna skuld eller skämmas eftersom att vi helt enkelt gav vår kropp vad den behöver. Om du känner dig skyldig när du äter, är det troligt att du vet innerst inne att du inte äter av näringsskäl.