Har klimakterie-coaching och "hormonbalans" blivit en ny bantningsindustri?

Jag läste debattartikeln i Svenska Dagbladet “Klimakteriet görs till hälsoindustri”, skriven av flera svenska gynekologer och forskare inom klimakteriet. Artikeln handlade om den snabbt växande kommersialiseringen av kvinnors hälsa och om hur kvinnor i klimakteriet blivit måltavla för starka ekonomiska intressen.

Författarna varnade bland annat för den ökande försäljningen av hormonella behandlingar, testosteron, kosttillskott, tester och olika former av klimakteriecoaching som marknadsförs med långt starkare löften än vad forskningen faktiskt stödjer. 

Jag delar den oron att kvinnor i en sårbar period återigen exploateras. Samtidigt är det tydligt att kvinnors hälsa och klimakteriet varit ett vakuum alldeles för länge, och att just det möjliggjort att både seriösa och oseriösa aktörer nu kunnat ta plats. Artikeln motiverade mig att dela några perspektiv jag själv gått omkring med ett tag nu...

Har klimakteriecoaching och “hormonbalans” blivit den nya tidens bantningsindustri?

Sociala medier idag är fullmättat av innehåll om hormonell obalans, kortisol, biohacking, metabol flexibilitet, viktnedgång i klimakteriet och olika former av kosttillskott som sägs minska vallningar och balansera hormoner. Det säljs tillskott, medlemskap, kurser, hormonpaket och tester i en omfattning som hade varit svår att föreställa sig för bara några år sedan.

Jag riktar mig i min kommunikation utåt mot mitt främsta kundsegment, kvinnor mellan ungefär 35 och 65 år, genom att skriva om klimakteriet, hormoner, stress, blodsocker, inflammation och kvinnors hälsa generellt. Det är inget fel att många i som jobbar med friskvård gör det i sig. Tvärtom tycker jag att det behövs betydligt mer nyansering kring hur vi ser på kvinnokroppen, hormonella förändringar och kvinnors fysiologi över livet.

Många kvinnor upplever idag väldigt verkliga förändringar i sömn, energi, återhämtning, humör, viktreglering, stresskänslighet och matsmältning utan att känna att de riktigt får hjälp att förstå vad som händer. Därför tycker jag också att det är viktigt att det finns människor som faktiskt pratar om livsstil, näring, nervsystem, metabol hälsa och hormonella förändringar på ett mer helhetsorienterat sätt.

Samtidigt behöver man kunna hålla två perspektiv i huvudet samtidigt. För i takt med att kvinnors hälsa blivit ett större samtalsämne har det också blivit en allt större marknad. Det säljs idag enorma mängder hormonkurser, klimakterieprogram, tillskott, tester och olika former av hormonoptimering till kvinnor som ofta befinner sig i en period av fysisk och psykisk sårbarhet.

Det som slår mig är att mycket av detta följer samma psykologiska och kommersiella logik som bantningsindustrin länge byggt på. Tidigare var det kalorier, pointsystem, detoxer och viktminskningsprogram som såldes till kvinnor genom rädsla för viktuppgång, trötthet och bristande kontroll över kroppen. Nu har mycket av samma mekanism flyttats över till klimakteriet. Språket har förändrats, men målgruppen är i stor utsträckning densamma: kvinnor som känner att kroppen förändras, att energin förändras och att de inte längre känner igen sig själva.

Varför den här marknaden växer

Det betyder inte att allt som diskuteras inom den här världen är fel eller inbillat. Tvärtom tycker jag att en del av det ökade intresset för kvinnors hormonella hälsa har fyllt ett verkligt vakuum. Många kvinnor upplever att de under lång tid inte blivit tagna på allvar inom vården. De beskriver sömnproblem, hjärndimma, vallningar, nedstämdhet, viktförändringar, stresskänslighet och förändrad återhämtning men får ofta höra att det är normalt, att proverna ser bra ut eller att det inte finns särskilt mycket att göra.

Att lyfta att vissa livsstilar gör symtomen värre och att andra förändringar faktiskt hjälper är helt rätt. Sjukvård och egna friskvårdsinsatser är inte två saker i konflikt utan kompletterande. Att söka bredare förklaringsmodeller än enbart blodprover eller läkemedel tycker jag också är rimligt.

Det är också sant att kvinnors hälsa länge varit ett område med betydande kunskapsluckor. Att det ens går att skapa en så stor marknad för alternativa metoder ligger delvis på vetenskapens och sjukvårdens ansvar kan jag tycka. Kvinnors hormonella förändringar har historiskt fått relativt begränsat utrymme både inom forskning och offentlig diskussion.

Sociala medier, alternativa perspektiv och ett större offentligt intresse har samtidigt pressat fram viktiga samtal som tidigare ofta saknades. Jag är stolt över min generation kvinnor och de några år äldre än mig som vågat höjt rösten! Många kvinnor har nu börjat förstå samband mellan stress, sömn, insulinresistens, livsbelastning och hormonella symtom på ett sätt som tidigare sällan diskuterades utanför smala specialistområden.

Hur kvinnors hälsa forfarande är samma industri

Problemet uppstår när detta vakuum fylls av en marknad som samtidigt har starka ekonomiska incitament att förstärka kvinnors uppfattning att något är fel med deras kroppar. Det är något jag själv observerat länge nu, och som också gjort att jag blivit mer försiktig i min egen kommunikation kring klimakteriet och "hormonbalans". Även om jag upplever att jag har mycket kunskap och många perspektiv att ge kvinnor i klimakteriet, vill jag inte bidra till exploateringen av en grupp som just nu är extremt utsatt för marknadsföring och förenklade lösningar. Det är onekligen en svår balansgång.

I takt med att klimakteriet blivit ett större samtalsämne har det alltså också blivit en mycket lönsam industri. Det säljs idag hormonbalanserande tillskott, dyra laboratorietester, kurser, abonnemang, appar, träningsprogram till kvinnor som ofta befinner sig i en period av stor fysisk och psykisk sårbarhet. Och många av dom behövs och är jättebra! Men...

Jag tycker också att man behöver tala mer öppet om hur viktfokus och att "fixa en trasig kropp" och "köp mer" ofta smyger sig in bakvägen i den här världen. Många klimakterieprogram handlar i praktiken fortfarande om kroppskontroll, viktminskning och rädsla för åldrande, även när språket istället kretsar kring inflammation, hormoner eller metabol hälsa. Det är inte ovanligt att kvinnor som tidigare konsumerade bantningsprogram nu konsumerar hormoninnehåll med väldigt liknande underliggande drivkrafter: en känsla av att kroppen blivit fel och måste återställas.

Vad kvinnor faktiskt behöver

Jag tror att det behövs en mer vuxen och mindre polariserad diskussion kring kvinnors hälsa och klimakteriet. Det behövs bättre forskning och mer ödmjukhet inför det vi faktiskt ännu inte förstår fullt ut kring kvinnors hormonella förändringar. Det behövs också större tydlighet kring vad som faktiskt har vetenskapligt stöd, var alternativa metoder och synsätt ibland kan ha kommit längre (!), och vad som främst drivs av marknadsföring och spekulation.

Men framför allt tror jag att kvinnor behöver ett perspektiv där kroppen inte reduceras till antingen ett medicinskt problem eller ett självoptimeringsprojekt. Många kvinnor behöver sannolikt inte fler aggressiva hormonprotokoll, fler tillskott eller fler personer som tjänar pengar på att förstärka känslan av obalans. De behöver ofta bättre kost ja, sömn, stabilare blodsocker, mer återhämtning, bättre näring, bättre stöd och en mer realistisk förståelse för hur kropp, hormoner och livssituation faktiskt samverkar.

Kvinnor i klimakteriet behöver inte ännu en industri som tjänar pengar på att de känner sig fel. Men de behöver heller inte bli avfärdade när de försöker förstå varför de inte mår bra... ❤️

Som kvinna behöver man därför, som så ofta annars, både utbilda sig och vara vaksam på hur lätt man kan bli exploaterad även av människor och företag som säger sig företräda kvinnors hälsa och intressen. 

En viktig fråga man som kvinna kan ställa sig inför den hjälp man tar är hjälper den mig att förstå mig själv bättre och känna större tillit till kroppens signaler? Eller gör den mig mer beroende av tester, experter, tillskott, appar och ständig upplevelse av att något måste optimeras, balanseras eller fixas? 

Det är stor skillnad mellan att få stöd att förstå sin hälsa och att successivt börja överlämna ansvaret för den därför att man lärt sig känna sig maktlös utan nästa råd, nästa protokoll eller nästa produkt. 

Tycker du att fler kvinnor behöver de här perspektiven? Dela gärna...