Så behåller du dina kostvanor i sociala situationer

Ett inlägg som är ett direkt svar på mina medlemmars och klienters frågor... 

Många upplever att det sociala är den svåraste delen av att etablera och behålla nya kostvanor. Hemma kan man själv bestämma vad som finns i köket, planera sina måltider och skapa rutiner som fungerar. I mötet med andra blir maten en del av relationen. En kostomläggning innebär därför ofta också personlig utveckling, eftersom man behöver träna på att stå för sina val inför andra.

Mat och dryck har en stark social betydelse. Vi bjuder på middag för att umgås, bakar för att visa omtanke och skålar för att fira. Fika och alkohol fungerar ofta som sociala ritualer där deltagandet signalerar gemenskap. Den som börjar äta på ett annat sätt kan därför känna sig besvärlig, otacksam eller tråkig, även när ingen annan har sagt eller visat något sådant.

Det kan bli särskilt svårt när någon har ansträngt sig och lagat eller bakat något särskilt. Om en person exempelvis har bakat glutenfritt av hänsyn till någons celiaki kan det kännas otacksamt att dessutom berätta att man avstår från sötsaker. Man vill ta emot omtanken och undvika att den andra känner sig avvisad.

Här behöver man kunna skilja mellan omtanken och själva maten. Det går att uppskatta handlingen utan att äta det man har fått. Ett enkelt sätt att uttrycka det kan vara:

”Jag blev jätteglad att du hade bakat glutenfritt till mig och uppskattar verkligen omtanken. Jag borde samtidigt ha berättat att jag avstår från sötsaker just nu. Jag kommer gärna och fikar, och för mig räcker kaffe eller te.”

Att ta emot något i stunden förpliktar ingen att äta det senare. Ibland blir man överraskad och hinner inte känna efter eller formulera sig. Det går att återkomma och förklara vad man behöver. Tydlig information ger omgivningen möjlighet att förstå situationen och minskar risken för fortsatta missförstånd.

Inre föreställningar styr våra val, inte andras åsikter

Rädslan för att verka otacksam, tråkig eller avvisande bygger ofta på en inre föreställning om vad andra kommer att tänka och känna. Föreställningen kan kännas så övertygande att vi reagerar på den som om bedömningen redan hade uttalats.

Förloppet kan se ut så här: Någon bjuder på något som inte ingår i den kost man har valt. En inre bild uppstår av att den andra kommer att bli sårad eller tycka att man är besvärlig. Bilden väcker obehag i kroppen. Obehaget får betydelsen att situationen är farlig eller att relationen hotas. Beslutet blir att äta det man egentligen ville avstå från eller att undvika hela situationen.

När samma förlopp upprepas kan kosten börja påverka det sociala livet. Man tackar nej till en fika, middag eller fest för att slippa förklara sina val. Den möjliga reaktionen från omgivningen har då fått större inflytande än den egna viljan, trots att ingen faktisk reaktion ännu har inträffat.

Förmågan att se händelseförloppet i tydliga steg skapar ett nytt val. Vad föreställer jag mig ska hända? Vad känner jag i kroppen? Vilken betydelse ger jag den känslan? Vilket beslut fattar jag på grund av den?

Underliggande föreställningar om tillhörighet

Starka reaktioner i sociala matsituationer kan vara kopplade till tidigare erfarenheter och värderingar kring artighet, anpassning och tillhörighet. Många har tidigt lärt sig att man ska äta det som serveras, visa uppskattning och undvika att vara till besvär. Ett avvikande val kan då kännas som ett brott mot en inre regel.

Det kan vara värdefullt att undersöka (gör gärna frågorna som en skrivövning):

• Vem tror jag kommer att tycka att jag är tråkig eller besvärlig?

• Hur vet jag att personen kommer att uppfatta mig så?

• Vad är jag rädd ska hända om någon blir besviken?

• Vad skulle det betyda om någon inte tyckte om mitt val?

• Känner jag igen den här rädslan från tidigare situationer?

• När började jag förknippa anpassning med trygghet och tillhörighet?

• Vilket val skulle jag göra om jag litade på att jag får finnas kvar i gemenskapen?

Frågorna kan synliggöra en underliggande regel om att man måste passa in, vara till lags eller äta och dricka som andra för att få tillhöra. När regeln blir synlig går det att pröva om den verkligen stämmer i den aktuella relationen.

Ta nästa steg i en takt som fungerar

En kostomläggning kräver ofta mycket fokus och praktisk struktur i början. Nya råvaror ska köpas hem, måltider planeras och nya sätt att laga och sätta samman maten behöver bli en del av vardagen. Det är rimligt att först lägga kraften på de praktiska vanorna och på att märka hur kroppen reagerar. Den djupare personliga utvecklingen kan få komma senare! Ta en sak i taget...

En social situation som man har undvikit visar vad som känns svårt och vad man kan behöva träna på när de nya matvanorna har blivit mer etablerade. Börja då med ett litet och förberett steg. Berätta exempelvis för en trygg person i förväg vad du äter och tacka ja till en fika där du redan har sagt att kaffe eller te räcker. Då vet både du och den andra personen vad som gäller innan ni träffas.

Det finns också en anledning att återkomma till situationen. När man undviker något som väcker obehag känner man ofta en omedelbar lättnad. Den lättnaden kan förstärka föreställningen att situationen verkligen var svår eller farlig och att undvikandet skyddade en. Nästa gång kan det därför kännas ännu svårare att tacka ja.

Genom att under en period kanske undvika sociala situationer för att få de praktiska vanorna att sätta sig, kan man förbereda sig mentalt för att senare genomföra en liten, förändring i sitt social beteende. Man behöver möta obehaget och få en ny erfarenhet: man kan berätta vad man äter, hantera den korta osäkerheten och fortfarande delta i umgänget. Målet är att kunna tacka ja till de sociala sammanhang man vill vara med i och uttrycka sina kostval utan att rädslan för andras reaktioner fattar beslutet. Ta hjälp i den utveckligen om du behöver. 

Du lyckas med en kostomläggning... och sen kom livet efteråt...

Under en avgränsad kostperiod på tex 21 dagar som vi kör i medlemsskapet är syftet att ge kroppen en tydlig erfarenhet av hur bra man kan må. När upplägget följs tillräckligt konsekvent blir det lättare att observera förändringar i exempelvis matsmältning, energi, sömn, hunger, mättnad och sötsug. Att mental toch känslomässigt örberededa sig inför sociala situationer hjälper till att skydda den erfarenheten.

Efter perioden följer utvärderingen och den långsiktiga överenskommelsen med kroppen. Då avgör varje person vilken flexibilitet som fungerar, vilka livsmedel som fortfarande behöver undvikas och hur medvetna undantag ska hanteras. Ett undantag kan väljas utifrån njutning, gemenskap och en samlad bedömning av situationen. Beslut som fattas av rädsla för andras möjliga reaktioner behöver uppmärksammas separat.

Hållbara kostvanor behöver rymma både kroppens behov och det liv man vill leva. Förmågan att kommunicera sina val, ta emot omtanke och delta i gemenskap är därför en del av kostomläggningen. 💛

Om mig som coach

Jag har arbetat med kost, hälsa, beteendeförändring och coaching i omkring 15 år. Jag är certifierad kost- och näringsrådgivare och NLP Master Practitioner Coach och har mött tusentals deltagare genom kurser, program och individuell coaching.

I Breakthrough Coaching arbetar jag med de bakomliggande känslorna, föreställningarna och beteendemönstren som påverkar relationen till mat, kropp och hälsa. Det kan exempelvis handla om anpassning, skam, självkänsla, behovet av kontroll, svårigheter att sätta gränser eller återkommande vanor som fortsätter trots att man medvetet vill förändra dem. Många som testat kostomläggingar själva klara inte att upprätthålla vanorna långsiktigt. Då kan det behövas ytterligare hjälp. 

Coachingpaketet jag jobbar med för att hjälpa männiksor skapa de genombrott de önskar uppleva, omfattar tre sessioner à 90 minuter under tre till fem veckor. Vi identifierar vad som ligger bakom problemet, arbetar med de inre konflikter som håller mönstret kvar och förankrar nya förhållningssätt och konkreta val i vardagen. Ytterligare sessioner kan bokas vid behov. Läs mer...